Antihumaniströrelsens historik – En ulv i fårakläder

Kommentar till Antihumaniströrelsen http://newsvoice.se/2012/02/02/antihumanistrorelsens-historik-en-ulv-i-faraklader/comment-page-1/#comment-5125

Jag tycker det är bra att man klär av och ger ljus åt mörka företeelser som gömmer sig och verkar   bakom värde definierade ord som vetenskap, folkbildning och humanism utgör. Det är inte vetenskapen, folkbildningen eller humanismen som står i fokus utan på vilket sätt som det används, i vilket syfte och av vem. Nu när ett paradigmskifte är på gång så faller det sig naturligt att en polarisering är oundviklig mellan det nya öppna och flexibla sättet att se och tänka, i förhållande till ett totalitärt synsätt.

I alla processer blir allting naket och uppenbart även om man försöker verka i skymundan. Att göra anspråk på sanningen och förfölja oliktänkande samt att rättfärdiga sitt agerande i vetenskapen, folkbildningen eller humanismens namn är väl magstarkt. Därför vill jag passa på att tacka alla som bidragit till att lyfta fram dessa totalitära personer och organisationer i ljuset.

Jag vill tacka KTH-fysikern Sören Holst för han lärt mig att förneka det uppenbara, samma sak med  Humanisternas Christer Sturmark för sina kunskaper i antihumanism.

Jag vill ge en eloge till samtliga i Vetenskap och Folkbildning som David Eskilsson, Jesper Jerker, Amanda Duregård, Åsa M Larsson, Carl von Blixten, Ulrik Fallström Jonas Nordström Sheila Galt Maria Hansson David Hedlund för att gett kunskaps- och vuxenmobbningen ett ansikte.

Vad vore Skeptikerpoddens Andreas, Carl Johan, Jon, Karin, Maria och Pekka, och alla medlemmar i Fame of Hall, Peter Dahlgren, John Houdi och Andreas Hesselbom om inte Vetenskap och Folkbildning fanns?  

Dr. Vertels diagnos:
Att göra sig till talesman för en enda verklighet är ett uttryck för starka rädslor i att förlora sig själv i en mångfacetterade verkligheter som lever i. Detta anspråk på eller totalitära fasoner är till för att kvarhålla sina omnipotenta föreställningar och göra den till allas verklighet, allt för att rättfärdiga och kompensera brister i den egna personlighetsutveckling.    

Dr. Vertels ordination till mänskligheten:
Vi har under århundraden har varit föremål för påverkan oavsett om det det kommer från staten, religiösa samfund, ett kollektiv, en sammanslutning, en hierarki, en demokrati, en byråkrati, en organisation eller ett företag så påtvingar den oss, sin egen logik och sina egna värderingar.

Föra att komma till rätta med dessa avarter måste vi börja med att ta tillbaka språket och återställa orden och meningar till dess rätta betydelse. Ord lånas och utnyttjas, nya ord och meningar blir till, utan att det kritiskt granskas, för att sedan bli kollektivt omedvetet vedertaget som vi sedan användas som metaforiska sanningar i vårt dagliga språkbruk.

Om vi anammar språkbruket utan att kritiskt granskas det, blir vi bärare och delaktiga i språkets förändring och att befäster dessa sanningar vad än det må vara. Vi måste upprätta den öppna raka kommunikationen. 

Remote Viewing

Kommentar till artikeln remote viewing http://newsvoice.se/2012/01/31/torbjorn-sassersson-och-tuss-bennergard-i-tv4-experiment-pa-remote-viewing/

Jag tycker filmen belyser det paradigmskifte som håller på att hända uti världen. Sören Holst personifierar den s.k. strikta vetenskapen som är empirisk eller evidens baserad. Det man bör veta om den empiriska och evidens baserade vetenskapen är att den först är taget ur sin helhet, som en tårtbit ur en tårta. Därefter kokar man ner tårtbiten tills man uppnår en substans som är mätbar. Den lilla mätbara delen kommer sedan att utgöra hela sanningen, inte bara för tårtbiten utan hela tårtan. När sedan Sören Holst ställs inför fenomen som går utanför hans intellektuella och emotionella sfär försöker han kontrollera kommunikationen med att göra anspråk på att han företräder den enda sanningen vilket är signifikativt för alla totalitärt system.

I det totalitära systemet finns inget utrymme för reflektion och ett eget tänkande för det kan leda till en ökad självförståelse och en ökad förståelse för forskningens innehållet. När parametrar som självinsikt och reflektioner utgör grundtanken i den nya vetenskapen, kommer den gamla vetenskapen komma på skam liksom vetenskapsmännen med den.

Det hårdnackade motstånd som visas upp av företrädare av den gamla vetenskapen håller på att genomgå en existentiell kris som kan liknas med Hamlet ”att vara eller inte vara”. När det gäller att rädda sin egen existens finns det inga skamgrepp kvar att ta till för sin överlevnad utan att det blottar vad de egentligen representerar.
En tanke på vägen. Tankar kan vara skapande, att skapa är att förändra, att förändra är att bryta upp gamla mönster och ersätta dem med nya i ett ständigt kretslopp. I det ögonblick den nya skapelsen blivit accepterad kommer den att ingå i ett nytt mönster som är föremål för nya tankar. Man kan kalla detta för paradigmskiften eller vetenskaplig förnyelse.