Insamlingsstiftelser förlorar 90-konton

SVENSKINSAMLINGSKONTROLLS FÖRESKRIFTER för 90 -KONTO

Sunda och etiska marknadsföringsmetoder

De insamlingar som kan stå under tillsyn av Svensk Insamlingskontroll är sådana som är 

ägnade att tillgodose humanitärt, välgörande, kulturellt eller annat allmännyttigt ändamål. Verksamheten har således en mycket stark ideell anknytning och det borde därför inte 

råda någon tvekan om att idealiteten även ska avspegla sig i sättet att nalkas givaren. 

Genom åren har insamlingstekniken emellertid utvecklats och nya grupper engagerats i 

den ideella verksamheten. Det är väsentligt att givarens förtroende för de insamlingsorganisationer som har beviljats 90 konton upprätthålls.

Utgångspunkt för bedömningen av frågan, huruvida marknadsföringsmetoderna är sunda, 

ska vara bestämmelserna i marknadsföringslagen (2008:486). Enligt lagen ska även bilaga 

I till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas 

av näringsidkare gentemot konsumenter gälla som lag i Sverige. Här anges 31 marknadsföringsmetoder som alltid är förbjudna eftersom de är vilseledande respektive aggressiva. Bilagan till direktivet finns intagen i SFS 2008:487.

Med ”marknadsföring” avses i lagen ”reklam och andra åt gärder i näringsverksamhet som 

är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter”, vilka sistnämnda i sin 

tur definieras som ”varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter”.

I lagen föreskrivs att marknadsföringen ska ”stämma överens med god 

marknadsföringssed”. Vidare anges att ”marknadsföringen är otillbörlig om den i märkbar 

mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat 

affärsbeslut”.

”God marknadsföringssed” definieras som ” god affärssed eller andra vedertagna normer

som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter” (inklusive tjänster). De åsyftade normerna återfinns dels i andra lagar och förordningar, 

dels i etablerade utomrättsliga principer (etiska överväganden).

Enligt marknadsföringslagen får en näringsidkare inte använda sig av aggressiv eller 

vilseledande marknadsföring. Aggressiv marknadsföring är bl.a. ”att kräva omedelbar eller uppskjuten betalning för eller återsändande eller förvaring av produkter som 

näringsidkaren tillhandahållit, men som konsumenten inte beställt (leverans utan 

beställning)”. Om marknadsföringen innehåller både produkt och pris måste annan 

information finnas med. Det handlar om produktens utmärkande egenskaper, ångerrätt 

och annonsörens identitet och adress.

Marknadsföringen får inte vilseleda konsumenter genom att utelämna information så att marknadsföringen blir oklar, obegriplig eller tvetydig. Även om lagen endast undantagsvis 

är direkt tillämplig på förhållanden mellan insamlingsorganisation och givare, ska där 

fastslagna principer vara vägledande för all insamlingsverksamhet. I det följande utvecklas

något vad som avses med sund och etisk marknadsföring inom insamlingsområdet.

Om KI träffar avtal med ett företag om att företaget i sin marknadsföring får upplysa om 

att ett visst belopp tillfaller KI vid försäljning av företagets produkter, måste KI i avtalet 

också se till att företaget inte använder aggressiva eller vilseledande 

marknadsföringsmetoder. Av talmallar, reklam eller annan information måste det klart framgå att det inte är KI utan företaget som är säljare. KIs namn eller logotyp får inte förekomma på företagets faktura eller inbetalningskort. Detta innebär emellertid inte något förbud 

exempelvis mot att det i ettkuvert med inbetalningskort även skickas med information om 

KIs verksamhet.

Reklam och annan information ska vara vederhäftig

Reklam och annan information ryms inom begreppet marknadsföring. För att denna ska

kunna sägas vara i överensstämmelse med ”god sed” krävs att reklam och information

om en insamling är vederhäftig, saklig, sanningsenlig och ej vilseledande.